|
|
|
|
|
|
![]() |
![]() |
Våra motton i Svensk Bretonklubb är
Rasen kommer ursprungligen från centrala Bretagne och är sedan många år den numerärt största stående fågelhundsrasen i
Frankrike. Den skapades under slutet av 1800–talet genom delvis spontana och delvis planerade parningar mellan företrädesvis
engelska hundar av settertyp och olika lokala spanieltyper och welsh springer spaniel. Den första preliminära rasstandarden
1907 angav mankhöjd 50-56 cm och naturlig stubbsvans (max 10 cm). Färgerna vit/orange, vit/svart och vit/lever nämndes.
1908 fastställdes den första standarden där man tog bort svart som godkänd färg och angav höjden till ca 50 cm. 1938 blev
kupering tillåten och 1956 blev svart på nytt en godkänd färg. 2001 ändrades standarden så till vida att höjden för tikar
anges till 47-50 cm och hanhundar till 48-51 cm, +/- 1 cm för båda. Svanskupering är numera som bekant förbjuden i flera
länder, bl a Sverige.
Rasen har under 1900-talet spridits över världen. Den största enskilda populationen finns i USA dit rasen kom 1933. Rasen är
relativt stor och växande i Italien, Grekland, Norge, Argentina, Canada och Japan. Till Sverige kom rasen via Norge i slutet
av 1950-talet. 1954 hade de första norska bretonerna importerats från USA och 1958 köpte en direktör G Carlsson i Uddevalla
den breton som förmodligen var Sveriges första. Den var efter amerikanska föräldrar.
Breton är den minsta av de stående fågelhundraserna. Rasen har ett kortskalligt huvud av kontinental spanieltyp (på franska
braccoïde). Den ska vara harmoniskt konstruerad med en kraftig benstomme utan att vara grov. Helheten skall vara kompakt och
kraftig, dock inte tung, utan tillräckligt elegant. Breton skall vara energisk med livlig blick och intelligent uttryck. I
helhet liknar breton en liten kort och satt ponny, full av energi. Bretonen används som stående fågelhund vid jakt på
tryckande fågel på fjäll och fält samt i skog. Även vid apportarbete på land och i vatten fungerar bretonen utmärkt. Många
individer har stor vattenpassion.
”Breton – en liten och sund, stående fågelhund” och ”Stor hund i litet format”
Bakgrund/ändamål:
Rasen kommer ursprungligen från centrala Bretagne och är för
närvarande den numerärt största stående fågelhundsrasen i Frankrike.
Den härstammar troligen från en av de allra äldsta hundsraserna
av spanieltyp och har sedan början av 1900-talet förädlats
genom korsningar och selektiv avel. Den allra första rasstandarden
för denna medfött kortsvansade spaniel från Bretagne fastställdes
av den franska rasklubben 1908.
Helhetsintryck:
Breton är den minsta av de stående fågelhundsraserna. Rasen har
ett kortskalligt huvud av kontinental spanieltyp (på franska braccoïde)
och har medfött kort svans eller stubbsvans. Den är harmoniskt
konstruerad och har en kraftig benstomme utan att vara grov.
Helheten skall vara kompakt och kraftig, dock inte tung, utan
tillräckligt elegant. Breton skall vara energisk med livlig blick och
intelligent uttryck. I helhet liknar breton en liten kort och satt
ponny, full av energi. Rasen har än idag den kompakta konstruktion
(på franska bréviligne) som dess ursprungliga skapare eftersträvade.
Viktiga måttförhållanden:
- Huvudet skall i helhet vara proportionerligt till kroppen.
- Skallpartiet skall vara längre än nospartiet, i proportionerna 3:2.
- Bröstkorgens djup skall vara något mindre än halva mankhöjden.
- Kroppslängden (mätt från skulderleden till sittbensknölen) skall
vara densamma som mankhöjden (hunden skall ”stå i en
kvadrat”).
Uppförande/karaktär:
Breton anpassar sig till alla miljöer. Rasen är mentalt balanserad
och sällskaplig. Uttrycket är intelligent och uppmärksamt. Breton
är en mångsidig stående fågelhund som lämpar sig för jakt på alla
slags byten i all slags terräng. Redan som ung är den en användbar
jakthund. Breton utmärker sig genom god viltfinnarförmåga,
utmärkta rörelser, gott luktsinne, vitt sök i fält, spontant och uthålligt
stånd, god apporteringsförmåga och lättdresserbarhet.
Huvud
Huvudet skall vara finmejslat med tätt åtliggande hud.
Skallparti
Skallpartiet skall vara lätt avrundat sett framifrån såväl som i
profil. Uppifrån sett skall skallens sidor vara mycket lätt rundade.
Skallens och nosryggens plan skall vara parallella. Skallens bredd
(mätt mellan käkbenen) skall understiga dess längd.
Ögonbrynsbågarna skall inte vara framträdande utan skall bilda
en lätt rundad kurva. Pannfåran och hjässkammen skall vara föga
markerade. Nackknölen och käkbenen skall vara måttligt markerade.
Stop
Stopet skall vara mjukt sluttande.
Nostryffel
Nostryffeln skall vara stor med stora, fuktiga och väl öppna näsborrar.
Tryffelns färg skall liksom färgen på ögonkanter och slemhinnor
harmoniera med pälsfärgen.
Nosparti
Nosryggen skall vara rak. Nospartiets sidor skall vara nästan
parallella.
Läppar
Läpparna skall inte vara lösa, de skall inte heller vara tjocka, utan
ganska tunna och väl åtliggande. Överläpparna skall precis täcka
underläpparna. Överläpparnas konturer skall vara gradvis uppåtböjda
mot mungiporna, som skall vara strama och föga markerade.
Pigmenteringen på läpparna skall vara fullständig.
Käkar / Tänder
Bettet skall vara ett regelbundet, fulltaligt saxbett med friska tänder.
Avsaknad av en eller flera P1 och M3 tillmäts ingen betydelse.
Avsaknad av två P2 eller av en P2 och en P3 tolereras.
Kinder
Kinderna skall vara föga markerade. Huden skall vara väl
åtliggande.
Ögon
Ögonen skall vara lätt snedställda och lätt ovala, men inte utstående,
med tunna, väl åtliggande och pigmenterade ögonkanter.
Färgen skall harmoniera med nostryffel och päls. Uttrycket skall
vara intelligent och milt och blicken öppen. Ögonfärgen skall
harmoniera med pälsfärgen men helst vara mörk.
Ögonens uttryck i kombination med de rörliga öronen ger det
typiska breton-uttrycket.
Öron
Öronen skall vara högt ansatta och trekantiga, ganska breda men
snarast korta (när örat dras framåt når örats yttersta spets till
stopet). Öronen skall delvis vara klädda med vågig päls, i synnerhet
på öronens övre delar, medan deras nedre delar skall vara
klädda med kort päls. Öronen skall alltid vara mycket rörliga när
hunden är uppmärksam eller i arbete.
Hals
Halsen skall vara medellång, väl musklad och ha formen av en
avskuren kon. Den skall endast vara lätt rundad, aldrig kraftigt
välvd. Halsen skall vara väl ansatt i skuldrorna. Hakpåsar skall inte
finnas.
Kropp
Rygglinje
Överlinjen skall vara plan fram till ländpartiet och korsets början.
Manke
Skulderbladen skall vara tillräckligt rörliga. Manken skall vara
aningen markerad men inte framträdande.
Rygg
Ryggen skall vara plan, kort och stram och väl ansluten i ländpartiet.
Ländparti
Ländpartiet skall vara kort, brett och väl musklat.
Kors
Korset skall slutta mycket svagt. Det skall vara brett och väl musklat.
Bröstkorg
Bröstkorgen skall nå ner till armbågsspetsarna. Den skall vara
bred med tillräckligt väl välvda revben, men inte tunnformad.
Bröstbenet skall vara kraftigt och föga uppdraget i sin bakre del.
De bakre revbenen skall vara långa och spänstiga.
Underlinje
Buken skall vara lätt uppdragen.
Flanker
Flankerna skall vara korta och föga uppdragna.
Svans
Den kuperade svansen skall vara högt ansatt, bäras rakt ut (eller
lätt hängande) och ofta viftande när hunden är uppmärksam
eller i arbete. Ideallängden för den kuperade svansen är 3 till 6
cm, den får inte vara längre än 10 cm. Medfödd stubbsvans eller
svanslöshet förekommer.
SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.
Extremiteter
Framställ
Frambenen skall vara lodräta med smidiga och starka leder.
Skulderblad
Skulderbladen skall vara rörliga, långa (30% av mankhöjden)
och tätt åtliggande med kraftiga muskler. Vinklingen skall vara
typisk för en galoppör, dvs mellan 55 och 60 grader mot
horisontalplanet. Avståndet mellan skulderbladsspetsarna skall vara
ca 5 cm.
Överarm
Överarmarna skall vara breda och kraftiga med framträdande
muskulatur. Längden skall mycket lätt överstiga skulderbladens
längd. Vinkeln mellan skulderblad och överarm skall vara mellan
115 och 120 grader.
Underarm
Underarmarna skall vara väl musklade och seniga. Längden skall
något överstiga överarmarnas längd. De skall vara praktiskt taget
lodrätt ställda mot underlaget.
Mellanhand
Mellanhänderna skall vara kraftiga men samtidigt också ha en
viss smidighet. De skall vara lätt snedställda. (Vinkeln skall vara
mellan 10 och 15 grader mot vertikalplanet).
Framtassar
Framtassarna skall vara snarast runda med väl slutna tår, fasta
trampdynor och korta klor.
Bakställ
Bakifrån sett skall bakbenen vara helt parallella.
Lår
Låren skall vara breda med kraftiga, framträdande muskler. Lårbenets
vinkling mot horisontalplanet skall vara mellan 70 och 75
grader.
Underben
Underbenen skall vara något längre än lårbenen. De skall ha torr
och framträdande muskulatur. De skall vara något bredare i sin
övre del men gradvis avsmalna mot haslederna. Vinkeln mellan
lårben och underben skall vara nära 130 grader.
Has
Haslederna skall vara torra och tydligt seniga.
Mellanfot
Mellanfötterna skall vara kraftiga. Sedda i profil skall de vara
nästan helt lodräta.
Baktassar
Baktassarna skall vara längre än framtassarna, i övrigt se framtassar.
Rörelser
De olika gångarterna skall vara lätta med kraftfulla, jämna och
livliga steg. Benen skall föras på en jämn linje utan överdrivna
avvikelser eller rullningar och med fast rygglinje. Vid jakt är den
gångart som föredras galopp, med snabba, medellånga språng,
varunder bakbenen inte sträcks ut bakåt (samlad galopp).
Hud
Huden skall vara tunn, åtliggande och väl pigmenterad.
Päls
Pälsstruktur
På kroppen skall pälsen vara fin i strukturen men inte silkig. Den
skall ligga tätt mot kroppen eller vara mycket lätt vågig. Den får
aldrig vara lockig. På huvudet och på framsidan av benen skall
pälsen vara kort. Såväl fram- som bakbenens baksidor skall vara
försedda med riklig päls och behäng som gradvis avtar i längd
vid eller nedanför mellanhänderna respektive mellanfötterna.
Färg
Färgen kan vara vit med medelstora, oregelbundna fläckar i antingen
orange, leverbrunt eller svart. Pälsen hos skäck eller
skimmeltecknade hundar kan ibland ha små prickar på nosparti,
läppar och extremiteter.
Tanteckning är tillåten hos både skäck och skimmeltecknade hundar
(den rödgula tanfärgen kan variera från orange till mörkt
rödgul).
En smal vit bläs är önskvärd hos alla färgvarianter.
Enfärgad päls är inte tillåten.
Storlek / vikt
Mankhöjd
Hanhund: minst 48 cm, högst 51 cm.
Tik: minst 47 cm, högst 50 cm.
Tillåten avvikelse nedåt respektive uppåt: 1 cm.
Idealstorlek för hanhund: 49 - 50 cm
Idealstorlek för tik: 48 - 49 cm
Fel Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Uppförande/karaktär:
Skygghet, ängsligt uttryck.
Huvud:
Mycket lätt divergerande plan i skalle och nosparti.
Nostryffel:
Mycket lätt avpigmenterad nostryffel. Avpigmentering på insidan
av näsborrarna.
Käkar/tänder:
Tångbett. Oregelbundet placerade tänder.
Nosparti:
Smalt eller spetsigt nosparti.
Läppar:
Tjocka läppar; alltför överhängande eller otillräckligt täckande
överläppar; alltför lösa läppar.
Ögon:
Utstående ögon, mandelformade ögon, runda ögon.
Öron:
Alltför lågt ansatta öron. Öron som är smala vid ansättningen.
Rygg:
Svankrygg, karprygg.
Kors:
För smalt kors, mycket brant kors.
Underlinje:
För omfångsrik buk, alltför tvärt uppdragen buklinje.
Tassar:
För lösa tassar, för långa eller för runda tassar.
Hals:
För kort och tjock hals. Lätt veckat halsskinn.
Länd:
Långt, smalt, svagt ländparti.
Flanker:
Alltför insjunkna, vilket ofta förekommer vid ett svagt ländparti
med otillräcklig bredd.
Extremiteter:
Otillräcklig benstomme. Utåtvridna armbågar. Hjulbenthet eller
kobenthet.
Päls:
Alltför kort päls på kroppen.
Allvarliga fel:
Uppförande/karaktär:
Slött temperament
Huvud:
Alltför markerade käkben. För markerat stop, alltför framträdande
ögonbrynsbågar
Ögon:
Ljusa ögon med elak blick, s.k rovfågelögon.
Hals:
Alltför lång hals. Påtaglig hakpåse.
Rörelser:
Dåliga rörelser.
Diskvalificerande fel:
Uppförande/karaktär:
Avvikelser i uppförande och karaktär såsom: bitska hundar, hundar
som är aggressiva mot andra hundar eller mot människor.
Rädda indidivider.
Helhetsintryck:
Avsaknad av rastyp: Individ som brister i rastypiska egenskaper så
att individen som helhet inte liknar andra exemplar av rasen.
Storlek/vikt:
Mankhöjd som avviker från i standarden angivna gränser.
Huvud:
Påtagligt konvergerande linjer i skallens och nospartiets plan
Färg:
Onormal fläckighet: Vit fläck på ett öra, eller när ett öga är beläget
i en vit fläck.
Ögon:
Mycket ljusa eller olikfärgade ögon. Skelögdhet, entropion,
ektropion.
Käkar/tänder:
Över- eller underbett.
Avsaknad av två angränsande P2 och P3 är diskvalificerande, liksom
avsaknad av någon annan tand än de som nämns ovan under
käkar/tänder.
Pigmentering:
Markant avsaknad av pigment på nostryffeln eller ögonkanterna.
Baktassar:
Förekomst av sporrar, även rudimentära sådana.
Övrigt:
Allvarlig morfologisk anomali.
Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka
dess hälsa och sundhet.
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.