Rasen	Kontaktperson
Har ingen rasklubb Rasspecifik avelsstrategi	Sara Beckman Tel: 0923-260 08, 070-17 23 442

Om  Griffon d'arret à poil dur/ korthals eller griffon korthals Korthalsen är en stående fågelhund och allround jakthund som är en av de raser som ingick då strävhårig vorsteh skapades. Rasen finns beskriven redan av Xenofon under antiken men i mitten av 1800-talet tog holländaren Korthals sig an att avla fram en enhetlig hund. E. K. Korthals levde endast för jakt och sina hundar och arbetade som yrkesjägare först i Nederländerna, sedan i Tyskland och sina sista år i Frankrike. Han önskade ta vara på de utmärkta raggiga jaktbrukshundar som fanns för att skapa en hund som hade lika bra ståndegenskaper som de engelska hundarna och var lika bra apportör på land och i vatten som en retriver. Han ville ha en hund med avstötande päls som tålde kyla, vatten och snårig terräng. Den skulle kunna jaga alla typer av småvilt och fågel samt fungera som apportör och eftersökshund på alla typer av vilt. Målet för hans avel var också att få fram en lättdresserad hund med stor vilja att vara till lags. 1887 fastlade Korthals tillsammans med några vänner, jägare och kynologer, den första rasstandarden för griffon d'arret à poil dur vilken registrerades i Frankrike. Samma rasstandard gäller ännu idag. 1888 bildades den första griffonklubben, Griffon-Club e v 1888, i Tyskland. Redan från början bestämdes att för alla valpar som registrerades skulle båda föräldrarna genomgått godkänt jaktprov samt bedömts uppfylla rasstandarden exteriört. Dessa regler gäller ännu i såväl Tyskland, Frankrike och Belgien som i Nederländerna. På senare år har även krav på HD-frihet tillkommit i samtliga dessa länder. Korthalsen är något mindre än ett strävhår (hane 55-60 och tik 50-55cm) och lite mer kompakt i kroppen och i söket. Den har samma användningsområde som vorstehn och övriga tyska  jaktbrukshundar som stående hund för fågel och tryckande hårvilt, stötande på klövvilt och som allround eftersökshund på land och i vatten. Den är bättre på att markera apporter än de flesta kontinentala stående fågelhundsraser och många griffoner är naturliga apportörer. Hunden har samma viltskärpa som övriga tyska raser och kan även användas som avfångningshund vid behov. Förarmässigt är det en mycket mjukare hund än övriga jaktbruksraser och med en inneboende vilja att vara till lags. Många hundar gränsar till retrivers i sin förarmjukhet. Griffonen är mycket social bland främmande människor och andra hundar. Den är mycket lättlärd och lättdresserad samtidigt som den har en enorm jaktlust och jaktklokhet. Redan Hamilton (SKK:s grundare) beskrev i sin bok om jakthundsraser,  vilken utkom 1901, "Strävhårig griffon" (Hamiltons översättning av namnet) som en av de mest kompletta och mest outtröttliga jakthundsraser han träffat på. Efter E K Korthals död 1894 lades namnet korthals till rasnamnet för att ära det avelsarbete han utfört för rasen.
Rastandard Griffon d'arret à poil dur/ korthals Ursprungsland/ hemland: Frankrike Användningsområde: Rasen är främst en mångsidig stående fågelhund, men används även för eftersök. FCI-klassifikation: Grupp 7, sektion 1.3 Med arbetsprov Bakgrund/ändamål: Redan Xenofon berättar om en hundtyp som användes som stående fågelhund (“chien d’oysel”). Den var spridd i hela Europa under olika namn. Rasen restaurerades och förbättrades av E. K. Korthals under andra hälften av 1800-talet genom medveten avel, urval och prövning utan någon tillförsel av främmande blod. Därefter har olika länders rasklubbar blivit hans föreskrifter trogna. Helhetsintryck: Hunden skall vara kraftfull, robust och av medelstorlek. Den skall vara längre än den är hög. Hjässan skall inte vara för bred. Nospartiet skall vara långt och fyrkantigt. Ögonen skall vara mörkt gula eller bruna och skuggas, utan att skymmas, av borstiga ögonbryn. Dessa tillsammans med mustascher och väl utvecklat skägg ger hunden ett karakteristiskt utseende som utstrålar stabilitet och självförtroende. Uppförande/karaktär: Rasen skall vara mild och stolt och en utmärkt jakthund. Den är mycket fäst vid sin ägare och sitt hem som den uppmärksamt vaktar. Huvud: Huvudet skall vara stort och långt med sträv, tät päls, som inte skall vara för lång. Mustascher, skägg och ögonbryn skall vara väl utvecklade. Skallparti: Skallpartiet skall inte vara för brett. Skallpartiets och nospartiets överlinjer skall vara parallella. Stop: Stopet skall inte vara för markerat. Nostryffel: Nostryffeln skall alltid vara brun. Nosparti: Nospartiet skall vara långt, fyrkantigt och lika långt som skallpartiet. Nosryggen skall vara något konvex. Ögon: Ögonen skall vara mörkt gula eller bruna. De skall vara stora, runda och skuggas, men inte skymmas, av ögonbrynen. Uttrycket skall vara mycket intelligent. Öron: Öronen skall vara medelstora och inte vridna. De skall vara tätt liggande och ansatta i höjd med ögonen. Pälsen skall vara kort och mer eller mindre uppblandad med längre strån Hals: Halsen skall vara medellång och utan hakpåse. Kropp: Kroppslängden skall markant överstiga mankhöjden (från 1/20 till 1/10). Rygg: Ryggen skall vara kraftig. Ländparti: Ländpartiet skall vara väl utvecklat. Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup, inte för bred och ha lätt välvda revben. Svans: Svansen skall bäras vågrätt eller med spetsen något höjd. Svansen skall vara täckt av tät päls, men inte ha plym. I hemlandet kuperas den vanligen till en tredje- eller fjärdedel. Om den inte är kuperad skall den bäras vågrätt med spetsen något uppåtböjd. SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE. Extremiteter: Framställ: Framstället skall vara rakt, kraftigt och ha tät päls. I rörelse skall frambenen vara tydligt parallella. Skulderblad: Skulderbladen skall vara väl ansatta och tämligen långa. De skall vara mycket snedställda. Framtassar: Framtassarna skall vara runda och starka med väl knutna och välvda tår. Bakställ: Bakstället skall ha tät päls. Lår: Låren skall vara långa och muskulösa. Has: Hasorna skall vara väl vinklade. Baktassar: Baktassar som framtassar. Rörelser: Rörelserna under jakt är galopp avbruten av travpass. Travet skall vara långsträckt. Rörelserna är smygande i långsam “avance”. Päls: Pälsstruktur: Pälsen skall vara hård och grov och vid beröring påminna om vildsvinspäls. Den får aldrig vara vågig eller ullig. Under det hårda täckhåret skall det finnas en fin och tät underull. Pälsfärg: Färgen skall hellst vara stålgrå med bruna fläckar eller enfärgat brun. Ofta är rasen brun med vita stickelhår eller brunskimmel. Det är också tillåtet med vit och brun päls eller vit och rödgul päls. Storlek/vikt: Mankhöjd: Hanhundarca 55-60 cm Tikar:ca 50-55 cm Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.